Sportskytte passar när det inte är jaktsäsong

Stefan var en inbiten skyttefantast. Han prenumererade på tidningen Jakt & Vapen och det var alltid en högtidsstund när den damp ned i brevlådan. Vapenskåpet fick också påfyllning med jämna mellanrum.

Han höll på med jakt under den tiden på året som det var säsong för det, och frysen var full med kött från älg och hjort. På sommarhalvåret, då man inte fick jaga på grund av att djuren hade ungar, höll han på med sportskytte i stället.

Stefan hade provat på lite olika varianter av sportskytte. Först hade han börjat med lerduveskytte. Det hade känts givet eftersom utbildningen till jägarexamen innehöll det momentet. Av grenarna Skeet, Trap, Dubbeltrap och Sporting, hade den förstnämnda känts roligast. Han hade hållt på något år med det, och även tävlat med vissa lyckade placeringar.

Tävling i korthållsskytte

Numera blev det även mycket korthållsskytte. Då sköt man med kalibern 22lr, alltså samma gevär som han använde till småviltsjakt. Att använda samma gevär i sportskytte gav ett bra tillfälle att träna mellan jaktsäsongerna.

Den här helgen var det dags för match på hemmabanan. Han kom till klubbstugan tidigt på söndagsmorgonen. Han hade ändå inte kunnat sova frampå småtimmarna och tyckte att det var lika bra att bege sig dit. Så småningom började de andra deltagarna i tävlingen också att droppa in.

Vid korthållsskytte är avståndet 50 meter. I helmatch, som var det han skulle tävla i idag, skjuter man i tre olika skjutställningar. De började med knästående, där man fick stödja armbågen på knäet. Stefan fick in ett par tior och det sammanlagda resultatet placerade honom i mitten av resultatlistan.

Liggande gick bra, som alltid. Då hade man det bästa stödet. Sedan kom det stående momentet. Geväret klickade ett par gånger och nervositeten ökade med detta. Ingen bra situation att prestera i och resultatet blev därefter. Nåja, bara att ladda om till nästa tävling.